E s t e r i i

Under livets himmel i Tornedalen

Jag sprang ...

Kategori: Allmänt

Jag har varit ut och sprungit ikväll. Och en sådan dag som denna är jag så stolt över mig själv. För jag ville inte, orkade inte, hade bölat så mycket, huvudvärk, ångest och hade gett upp den delen, att träna.
 
Men för sjutton, jag gjorde det!! I regn, snömodd och halka..För mitt huvud och kropps skull.. Med bra hjälp av min fina springvän och mannens pepp innan jag for.. Så bra jobbat av oss.. //Esterii 
 
 
 

Mitt liv

Kategori: Allmänt

 
Två bilder från samma timme i Luleå. Jag. Mitt liv. Just nu är det jobbig tid för mig, men jag vill att "the show must go on".. Jag är på gränsen till kollaps om jag ska vara helt ärlig  och nära att vara tvungen att trycka på pausaknappen.. Min hjärna är så slut att också hela kroppen skriker. Jag kämpar emot. Ingen ser vilket kaos mitt inre är.. Jo vissa förstås och andra tror att det mesta jag säger eller gör just nu beror på att jag mår sämre. Men så är det inte, jag skyller inget jag gör eller säger på sjukdomen, däremot tar den kraft av mig och gör mig så slut men det har den gjort i 30 år,  ibland mer och ibland mindre. Däremot påverkas ju alltid de jag lever med av min psykiska ohälsa. Men jag försöker säga åt mina döttrar, det är mammas sjukdom, inte eran:) För de kan inte leva och känna som mig, jag vill att de ska busa, vara glada/ledsna utan att veta hur jag mår. För dem är jag mamma först, men såklart ser de min sjukdom också. Lättare sagt än gjort,  men jag försöker tänka på de som lever med kärringen. För att leva med någon som är sjuk, det är prövande och jag är tacksam att jag har den insikten, och tacksam för de som lever bredvid  min sjukdom.. Mig, att vilja vara med mig, det är en helt annan potatis.. Mig ska man vilja vara med..  //Esterii
 

Dra vidare

Kategori: Allmänt

Tre nätter i Luleå och jag har nästan blivit en söderböna:) I värld har jag ju nästan varit i New York. Massor av saker hände såklart. Jag provgiggade, provföreläste, utvärderades, träffade gamla byvännior, bölade en hel natt så jag knappt hade några ögon kvar. Jag hann bli både arg och glad och så fick vi bo hos de bästa. Kommit fram till många saker som jag måste förändra som är både bra och dåliga. Träffade också typer som ville prata och diskutera lika mycket som mig:) Kul!
Slutligen bara ur kort ur en sväng på stan .. vi hade ätit färdigt middag på stan med bykärringarna och när jag betalade maten, frågade den unga servitrisen artigt, hur smakade det? och sen sa hon trevligt.. jaha,, ska ni gå vidare nu? - jag frågade  hur hon menar? Svarade själv åt henne att jag nog förstår vad hon menar men i byn har vi ingenstans att gå vidare utan det säger man när någon dött..) Hon skrattade och sa , det har hon aldrig hört.. Nåväl vi varken dog eller for till nästa hak. Vi gick for hem. //Esterii