Tack och tårar
Kategori: Allmänt
Kom hem i veckan så stod detta på mitt bord.. Tack till en vännnina:) Man blir glad att komma hem.till överrasningar. Nu ska jag vara ärlig och säga att Esterii mår inte så bra just nu av olika anledningar. Jag hypokondrerar och har vissa problem och det gör mig totalt slut. Nåå.. jag får bita i och ta det som det kommer..Min hjärna är sååå trött nu den har jobbat dygnet runt i veckor med alla tankar medans jag också försökt jobba. Den är som en parasit som sätter sig ner precis som den vore inbjuden och så börjar den störa mina tankar heeela dagarna.. Det finns nu när jag skriver, de finns vid lunchöterna, uppdragen och i alla situationer.. Ingen ser det alltid, men Esterii kämpar som ett djur för att allt ska vara som vanligt:) Kram från en lite prövad tant igen.. Jag viiil inte dit igen, men men vi får se.. // Kram Esterii
Maija säger:
Kämpa på, andas djupt, sitt ner, du är bara en människa (en duktig människa), du kan, du klarar, du är stark för att våga vara svag, du gör fel som vi alla gör, njut av livet och familjen och vännerna :) :)
Pyssochkram
And one flew over the cuckoo's nest säger:
Jag mår inte heller så bra just nu - jag har liknande problematik som dig. Vill inte berätta för min man hela sanningen om hur jag mår just nu, han vet hur jobbigt jag haft det förut och jag minns hur hårt det tagit på vårt förhållande, alla vändor på psyk, medicinhögar och allt vad det nu innebär.. Vill inte söka hjälp heller, nojar för mycket över att bli anmäld till soc pga att jag nu har en son (senast jag mådde såhär dåligt, ca 3 år sedan tack och lov, så fanns inte lillpojken). Vill inte att han ska bli inblandad ... Så jag går till mitt jobb och klistrar på ett leende på läpparna, jag ler åt min man och jag ler åt min son. Försöker vara mitt lyckliga jag. Men det fungerar inte alltid.. Vissa frågar varför jag ser så ledsen ut.. Ja, i vilken ände ska man börja berätta?