Jag vann i alla fall över mig själv. Jag tog mig fån by till by.. 10 km avklarade.  Inga större panikattacker, inga björnar, inget skogspissande bara lätta gaser,  lagomt trött, och endast lite fusk i kroppen. Men så roligt det var med alla brudar längs vägen. Bilarna som körde förbi,  fick verkligen fundera vad som var i farten,  på våra annars så ödsliga, men guppiga Tornedals-vägar där endast renarna syns i normala fall... En bild kommer här efter målgången, ser ju rätt pigg och glad ut hela tanta, men idag känns det både här och där.. //Esterii