E s t e r i i

 

Igår var en tuff dag.. Min hjärna bråkade med mig mer än vanligt. Alltså,  jag har ju ett surr i huvud hela tiden som spinner på ständigt vid sidan om som jag försöker leva ett vanligt liv.  Som en ofrivillig tinitus inombords som däremot växlar i  ljud, hastighet och känsla i mitt liv.  Igår fick "tinitussen" (vilket ord) både maxvolym, rusfart och obehagskänsla på direkten.. Jag kämpade mig genom arbetsdagen, gjorde ett läkarbesök och var så slut på kvällen.. Läkaren log på något sätt medans hon från hjärtat frågande frågade,,vad ska vi göra med dig Ann-Sofi? Ja du, det tar tid att klura ut tänkte jag, snart gått 35 år sedan start. Sedan frågade hon efter paniksamtal till min gubbe där från läkarrummet.. Oj oj hur orkar han med dig? frågade hon kärleksfullt men kanske lite plumpigt uttryckt:) för min skull. Ja hur orkar han med mig? För att jag är jag helt enkelt. Och jag kan vara såå mycket mer än bara sjuk..  Power till er alla.. //Esterii 

 

P.S Jag har ju också min tro och då har jag ju lyxen att våga tro att någon annan också bär mig fram i livet Skickar också alla mina tankar till alla flyktingar som far över haven,, och den lille pojken, död därpå stranden den lämnar mig inte, vi har det så bra..D.S