E s t e r i i

 

Ikväll var det minnesgudtjänst i Svansteins kyrka för dem som lämnat oss.. Jag gick före kyrkan runt på kyrkogården och det tindrade som stjärnor överallt. Ibland var någon gravsten mörk, inte ett ljus syntes till..Jag ville som att alla skulle få ljus, om så ett endaste litet . Jag vet, det hänger inte på ljusen eller blommorna. Våra liv är inte så mycket värda här, utan efter livet tänker jag när jag vandrar där. Jag ser tom. titlar! på stenarna, men ser också att oavsett hur kända, rika eller fattiga vi var så betyder det ingenting här. Absolut ingenting.. Minnerna bleknar och generation efter generation går vidare. Vi lever som om vi vore odödliga när vi kanske mer skulle fundera över om vi lever fullt ut och vilket minne och vilket budskap vi vill lämna efter oss när nästa generation tänder ett ljus för oss.. Pappa, jag hör fortfarande din röst inom mig, du lämnade mycket efter dig, jag saknar dig så mycket, du är min stora förebild i de mesta, inte i allt såklart pappsen, förlåt:) men jag vet hur stolt du skulle vara över mig i det mesta, såklart inte i allt:) Så är livet, man är den man är och får stå för det själv. Det gjorde du och det får jag göra..