E s t e r i i

Idag träffade jag på en modern kvinna på en butik. Hon var glad, framåt och hon  pratade ostressat med mig och verkade inte störas av något annat. Jag fick vara  fokus där och då. Och självklart gillar jag ju det, men det var inte det som var det viktigaste för mig idag. Hon kommer inte att läsa detta:)

 

Hon var mycket yngre än mig och vi pratade om sociala medier.

Hon hade inte blogg.

Hon hade inte facebook.

Hon var inte med i någon grupp

Hon hade inte instagram

Hon hade inte snabchat

Hon hade inte whatsup

Hon hade inte twitter

Hon hade inte vlogg

Hon hade inte,  ja allt det där som man SKA ha nu.

 

Men vad har hon, frågade jag nyfiket? 

Hon har ett liv, sa en kvinna lugnt som lyssnade på vår konversation..

 

Jag vill stoppa tekniken en stund nu, det räcker nu. Du tar bort  så mycket av oss. Vi människor är korkade för att vi köper ALLt. Däremot är vi inte många som tittar varandra i ögonen numera, inte knappt på en date, på ett möte,  på vägen, i väntsalar, i sängen osv.. Vi måste hinna se var/vad och hur det händer runt om oss själva och gärna innan det hänt. Det kunde räcka med ett forum, för allt är inte ju dåligt. Men ex FB han bara komma, så var det gammalt.. Nya kommer och vi hänger kvar på allt och vi får klösa oss fram som galningar för att hinna med vad andra gör,  visa vad vi gör, annars är ju inget på riktigt..  Men vad är på riktigt idag?  Jag måste rannsaka mig själv också.. Jag gillar nymodigheter trots att jag är gammaldags.. men vete sjutton när det faktiskt gott folk börjar plocka bort känslan att möta en blick, smeka en kind, hälsa med ett handslag.. Människor måste börja umgås och jag börjar faktiskt se tendenser att vi går åt andra hållet.. Inte en dag eller kväll utan att vi sitter där överallt och stirrar oss blint på datorerna eller telefonerna. Allt som händer där går före vi gör i själva sekunden, när vi är bland vanliga människor.. Och NEJ, skyll inte på ungdomen, det är vi som visat/visar vägen.. Barn gör inte som föräldrar  säger utan som vi gör;) 

Ett enkelt exempel..

Förr kunde man fara och se på en nyfött och riktigt vänta in att man skulle kunna fara hem till dem,  och också för ett barn som kanske inte ens var så nära släkt men bara för att det var kul, man var nyfiken osv. Nu har man ju nästan sett den tillverkas, man gratulerar till barnet när man ser den på ultraljudsbild, man vet könet, man snappar upp förlossningen, man ser den komma ut.. man har ju varit med hela resan.. utan att förså det själv har man blivit mätt, känner att man sett barnet. så ska man ens orka gå dit egentligen?    Nå niin Esterii.. dags att ta bort något? Har jag drabbats ? Tål att tänkas på.. Hur känner ni?  //Esterii

 

P.S Hon hade telefon och så jag kunde  ringa och SMS:a henne, sååå gammeldags saker!!